Eclipse eclipse eclipse!!!
Idag är det äntligen dags! :) Hade gärna sett midnattsvisningen igår men jag hade inte riktigt råd plus att det såldes slut rätt fort. Och då bokade vi biljetter till idag. de ironiska var ju bara att dom öppnade en sal till för midnatssvisning i samma veva som vi bokade.. Haha ja jag hade ju allafall inte råd men ändå liksom... :)
Ska åka tidigare till västerås idag för att käka god kinabuffe och shoppa lite med Anna, syrran och Johanna, det blir najs! Så möter vi upp Sofie lagom till bion eftersom hon jobbar.
Är skönt att ha saker inplanerade nu för nu är det inte många dagar till ultraljudet. Ju närmare vi kommer desto mer nervös blir jag. Ska bli kul att se men känslan av att något faktiskt kan va fel vill inte försvinna. Nu är det ju vädigt mycket större chans att allt är bra, men ändå. Jag är lite orolig och nervös. Vill inte ens tänka på vad man skulle göra om något var fel....
Är nog inne i dessa såkallade spökveckor just nu, magen har inte börjat växa så mycket än och illamående och trötthet är ju typ helt borta och man känner inte av bebisen än, så man undrar ju nästan om man bara inbillat sig det hela och helt enkelt bara blivit en aning rund om magen??!!
Usch det är inte min grej det här med att vänta barn tror jag, är alldeles för nojig för mitt eget bästa. Hur gör alla för att bara kunna slappna av och njuta?? Och bara tänka positivt och att allt kommer gå bra?
Ska åka tidigare till västerås idag för att käka god kinabuffe och shoppa lite med Anna, syrran och Johanna, det blir najs! Så möter vi upp Sofie lagom till bion eftersom hon jobbar.
Är skönt att ha saker inplanerade nu för nu är det inte många dagar till ultraljudet. Ju närmare vi kommer desto mer nervös blir jag. Ska bli kul att se men känslan av att något faktiskt kan va fel vill inte försvinna. Nu är det ju vädigt mycket större chans att allt är bra, men ändå. Jag är lite orolig och nervös. Vill inte ens tänka på vad man skulle göra om något var fel....
Är nog inne i dessa såkallade spökveckor just nu, magen har inte börjat växa så mycket än och illamående och trötthet är ju typ helt borta och man känner inte av bebisen än, så man undrar ju nästan om man bara inbillat sig det hela och helt enkelt bara blivit en aning rund om magen??!!
Usch det är inte min grej det här med att vänta barn tror jag, är alldeles för nojig för mitt eget bästa. Hur gör alla för att bara kunna slappna av och njuta?? Och bara tänka positivt och att allt kommer gå bra?
Jag hade nästan inga såna känslor, var helt inställd att allt skulle gå bra från början. Jobbigt att känna så förstår jag. Du ska se att allt går jättebra :) Hoppas du får en fin upplevelse på ultraljudet! Kram