Pust
Jag älskar mitt lilla monster till son, men jösses vad han frestar sin mammas tålamod för tillfället. Han håller på och ställer om sin sömn om dagarna totalt tror jag och ibland blir det tre lurar per dag, ibland två, ibland vaken två timmar och sen va jättetrött för att nästa dag när man tror att han är trött hitta en andra andning och hålla sig vaken i fyra timmar. Och varannan gång är det krypa runt gnälla och gråta innan man kan komma till ro och somna. Pust säger jag bara.
Igår när mannen äntligen kom hem från kvällsmöte lämnade jag över Alex till honom efter att ha försökt natta en trött unge som kämpar emot totalt i över en timme.... Var typ färdig att sälja honom på blocket ett tag där innan jag kom till sans igen... ;)
Är det bara jag som kan tappa tålamodet så totalt? Jag blir så otroligt frustrarad, vad jag än gör kan jag ju inte hjälpa honom!! Till slut känner jag bara för att gå därifrån och låta honom ligga och när dom känslorna kommer blir jag ju ännu mer ledsen för att jag får dåligt samvete över att den känslan ens kommer fram och så blir det en ond cirkel.
Mellan dessa duster är han ju världens goaste och lättaste unge så det känns som att jag inte riktigt har rätten att tycka att det är jobbigt...
Och att skriva ut det så här känns nästan jobbigt för det känns lite tabu att säga att man kan bli fruktansvärt trött på sitt eget barn mellan varven....
Älskade lilla barn vad du ställer till det i mammas huvud ibland!!
Igår när mannen äntligen kom hem från kvällsmöte lämnade jag över Alex till honom efter att ha försökt natta en trött unge som kämpar emot totalt i över en timme.... Var typ färdig att sälja honom på blocket ett tag där innan jag kom till sans igen... ;)
Är det bara jag som kan tappa tålamodet så totalt? Jag blir så otroligt frustrarad, vad jag än gör kan jag ju inte hjälpa honom!! Till slut känner jag bara för att gå därifrån och låta honom ligga och när dom känslorna kommer blir jag ju ännu mer ledsen för att jag får dåligt samvete över att den känslan ens kommer fram och så blir det en ond cirkel.
Mellan dessa duster är han ju världens goaste och lättaste unge så det känns som att jag inte riktigt har rätten att tycka att det är jobbigt...
Och att skriva ut det så här känns nästan jobbigt för det känns lite tabu att säga att man kan bli fruktansvärt trött på sitt eget barn mellan varven....
Älskade lilla barn vad du ställer till det i mammas huvud ibland!!
HAHA, jag kände exakt likadant igår! Det var dax för lunch, men hon grisade bara. Till sist blev hon trött, jag less på grisandet och tänkte att okej, sov först så får du fortsätta äta sen. Tror du ungrackaren ville sova? Nä, hon stod och gnällde i sängen samtidigt som hon inte orkade hålla ögonen öppna.
Just gnället utan uppenbar anledning gör att mitt tålamod brinner snabbare än ett tomtebloss :D Men så precis som du skriver är de sekunden efter så lätta att ha o göra med, så man får dåligt samvete att man blir irriterad. Hej och hå, vi har många härliga år framför oss ;)
URL: http://hannovsky.blogspot.com