Dåligt med tid

Med en treåring och en tvåmånaders finns det inte allt för mycket tid åt att blogga! Dagarna går fort på både ett bra och dåligt sätt. Bra när det är jobbiga dagar, trist när det är härliga dagar... :)
 
Känns hemskt att säga men Alexander tar knäcken på mig snart. Krånglar med sömnen och vaknar och härjar på nätterna och sen är det morgon 5.30 varje morgon. Sen är han trött och sur vilket gör trotset och gnället nära på konstant vissa dagar. Han är expert på att gnälla och skrika om inte allt är exakt som han vill eller har tänkt sig. Alla gånger hinner man liksom inte ligga steget före och vissa gånger tycker jag att han faktiskt får lära sig att det inte alltid blir som han vill.
 
När går det över??? För mellan alla dessa gnäll och utbrott är han ju så go och glad och snäll och busig och härlig! Men tyvärr syns de sidorna knappt längre och det är tungt mellan varven att hantera allt! Speciellt när lillan också kräver sitt med mat och närhet. Och hon sover ju inte heller hela nätter av mer naturliga orsaker men det tär på orken och humöret på dagarna att ständigt ha sömnbrist.
 
Det är tur att hon är så lugn och nöjd som hon är för det underlättar enormt. Idag satt hon med i babysittern i nästan en timme medan jag och Alex lekte med lera och jag fixade mat. Och hon sover skapligt på dagarna så det finns ju tid för Alex, men jag tycker verkligen att han ska kunna leka själv också. Jag underhåller gärna ibland och jag finns ju alltid runt honom men jag varken hinner eller vill ägna all uppmärksamhet åt honom.
 
Hoppas att det blir bättre för innan Julia kom kunde han leka själv i timmar med sina saker så länge jag fanns i närheten. Och det gör jag ju, men jag kanske plockar lite, donar i köket eller bara sitter i soffan och tar det lugnt. Men det duger inte alls just nu. Han är väldigt uppmärksamhetskrävande. Och tittar man inte på bara honom eller pratar endast med honom så skriks det.
 
Usch, låter som allt är negativt och det är det verkligen inte! Men behövde nog bara få ventilera lite! Tvåbarnslivet gå trots allt över förväntan. Är bara nattningar när man är ensam hemma som är kniviga. Och jag vill inte ens tänka på att va själv en hel natt. Men man får väl lösa det med när det händer antar jag :)
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: